Aldrig ensam, aldrig tyst
Det fanns inte drikekt mycket egentid i Ghana. Sällan var man sjäv. Jag kände mig som en typiskt jämte när jag landade på Östersunds flygplats och kände hur skönt det skulle bli med lite tystnad. Jag är van att vara lite själv ändå. Första veckan var det lite jobbigt att aldrig vara själv men sen ville man inte vara själv. På barnhemmet är det konstant ljud, barn, barnskrik, trummor, getter, TUPPAR, skrik, musik, bönerop, radio och insekter. Inne i Swedru också, eller Accra eller Kasua för den delen, det är trafik, det kaos och ljudnivån är helt galen, speciellt när det är så varmt och klibbigt och man är hungrig hela tiden. Hemma i fjällen är det tyst :D
Kolla gärna på filmerna som är länkad nedan så förstår ni :)
den här filmen är lite vänd åt alla håll men det är ändå ljudet som är det mest intressanta...
Jag och nya vänner utanför där vi bodde (nån har frågat om jag kissar på bilden NEJ det gör jag inte, jag filosoferar)
Här är jag på väg upp till banken i Swedru. Mysig trappa som luktade vidrigt alltså, det låg diverse där och skräpade...Vi letade ganska länge efter banken för vi trodde alla sa fel när dom pekade upp hit...
En vanlig vy i Swedru, det är som sagt inte tyst där...
Kommentarer
Trackback