Cape Cost

 
Andra helgen åkte vi till Cape Cost, det var jag Ingrid, Johanna och Camilla. Vi tog in på Oasis, det är ett hostell vid stranden precis brevid fortet. Där hänger mycket volontärer på helgerna, lite turistigt sådär. På gatorna finns små hus som påminner mig om Thailand, dom säljer olika hantverk som är typiskt Afrikanska. 
Fortet, eller slottet på Cape Cost ("port of no return) har jag läst i reseguiden är det fort som skippat flest slavar i hela Afrika. Svensk design (orginal i trä som sedan byggdes om) vilket jag också fick påpekat en gång.. kul. Eftersom Ghana är rikt på guld lockde detta Europa (främst) men även många infödda, man bytte till sig mahogny, kläder, filtar, kryddor, socker och siden mm. I fängelsehålorna kude 1000 personer klämmas in och dog någon fick de ligga kvar, det ska tydligen finnas bit och rivmärken kvar där än. Jag tyckte slottet var läskigt än idag med svarta fåglar som cirkulerade över. Dom såg jag bara där och ingen annanstans i Ghana.
 
Vy från vår hydda, fint men det var bra med kackerlackor där inne..
 
 
 Hunden gillar Ingrid men gillar Ingrid hunden? :)
 
 
 Fortet
Ser ni fåglarna som cirkulerar över?
 
 
 
 
Fiskebåtar
Soluppgång, jag var uppe jättetidigt för att kolla på den och för att se hur dom åkte ut med båtarna
 
Full rulle med att dra upp nät
 
 
Om ni är på Cape Cost, besök Baobab! Supergott och mysigt och trevlig personal. Allt är vegetariskt men (och haha) coolt, supergoda pannkakor fyllda med choklad eller frukt eller så. Smoothie och KAFFE (riktigt med mjölk vilket ni kommer ha abstinens på).
Förrätt vi tog på Baobab, vi var mätta om vi säger så...
 
 
Jag och Camilla fick inte direkt vara själva på stranden, det var nästan lite mycket...Detta är en vanlig dag på standen på Cape Cost. Det var tur att vi kunde lite Afrikanska (mest Camilla..) för barnen lät oss nästan inte gå upp så jag fick sitta tills jag var blå om läpparna och hade flätor och sand i hela huvet..
 
 
 
Godaste maten på hela tiden! Avocadosäsong och lyckan var total! Fruktsallad med avocado! Och Ghanas egna Alvaro, det måste man också dricka om man är där.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback