Tack för allt!
Hej!
Min praktik är slut, och jag sitter som bäst och skriver B-uppsats nu innan lite sommarlov.
Alla väskor är nu slut, sålde den sista i fredags!
Jag har fått en del mail och förfrågningar på nya väskor och mitt råd är att hålla utkik på stiftelsens hemsida. Dom kommer lägga upp info kring ev nya väskor där. Och där kan man just nu köpa jättefina armband och stödja barnhemmet.
Jag vill TACKA alla som följt mig, hjälpt mig och köpt väskor.
Det har vart ett roligt äventyr och nu ses vi där ute i våren med nya väskor, eller hur? :)
ps.bloggen ligger kvar ett tag men jag kommer inte uppdatera något nytt längre.
Just Du!
Jag har inte så lång tid kvar på min praktik. Detta projekt börjar lida mot sitt slut (iaf för min del). Och jag vill passa på att säga TACK till alla underbara människor som jag träffat på vägen.
Klart det är Du, Du och Du som köpt en väska eller skrivit och
frågat hur det går eller peppat mig för ni är ju Bäst.
Också! Om du har en bild på dig och din väska skicka den gärna för jag ska skicka bilder till Millicent i Ghana. Kul för henne att se att vi har hennes väskor här i Sverige, så gör gärna det!
Aldrig ensam, aldrig tyst
Det fanns inte drikekt mycket egentid i Ghana. Sällan var man sjäv. Jag kände mig som en typiskt jämte när jag landade på Östersunds flygplats och kände hur skönt det skulle bli med lite tystnad. Jag är van att vara lite själv ändå. Första veckan var det lite jobbigt att aldrig vara själv men sen ville man inte vara själv. På barnhemmet är det konstant ljud, barn, barnskrik, trummor, getter, TUPPAR, skrik, musik, bönerop, radio och insekter. Inne i Swedru också, eller Accra eller Kasua för den delen, det är trafik, det kaos och ljudnivån är helt galen, speciellt när det är så varmt och klibbigt och man är hungrig hela tiden. Hemma i fjällen är det tyst :D
Kolla gärna på filmerna som är länkad nedan så förstår ni :)
den här filmen är lite vänd åt alla håll men det är ändå ljudet som är det mest intressanta...
Jag och nya vänner utanför där vi bodde (nån har frågat om jag kissar på bilden NEJ det gör jag inte, jag filosoferar)
Här är jag på väg upp till banken i Swedru. Mysig trappa som luktade vidrigt alltså, det låg diverse där och skräpade...Vi letade ganska länge efter banken för vi trodde alla sa fel när dom pekade upp hit...
En vanlig vy i Swedru, det är som sagt inte tyst där...
Kommunala skolan i byn
En vän till stiftelsen i Ghana som heter Kofi har startat en organisation som just nu håller på att bygga en ny skola till barnen i byn. Skolan är sämre skick än den på barnhemmet, den på barnhemmet är fin om man jämför. Organisationen heter Bfg- Building for the Future Generation. Bland annat för att samla in pengar gör Kofi och hans familj örhängen och små väskor eller ja typ plånböcker som de säljer. Jag och Johanna tog med en varsinn påse men örhängen hem för att sälja. Mamma hade med sig dom på jobbet idag och hade sålt 12 par imorse, bra jobbat :) Man kan också köpa på nätet.
Här är länken till deras sida http://bfgghana.org vill ni köpa örhängen är det bara att höra av er, jag har blandade sorter men allt är afrikanska pärlor, förövrigt snyggt nu med färger till våren :)
Ingrid och Atta vid ett av "klassrummen"
Johanna, Kofi och jag utanför den nya delen av skolan som han bygger
Här är det perfekt att sitta när det är regnperiod?! Fy.
-
-
Rektorn i BFG-tröja, jag, Kofi och Johanna
Uppföljning
Jag har fått en del frågor kring vad Millicent gör med sin lön för väskorna och om det finns någon uppbackning från stiftelsen som ser till att hon är säker. Och detta ville ni veta mera om. Vi har nu haft kontakt med henne och pengarna sitter på ett bankkonto (det finns ja, men man måste resa in till Swedru) samt att hon har flera barn som hon ska betala skolavgift till och det är en stor familj som delar, efter det finns inte jättemycket pengar kvar. Det finns även en kille som arbetar för stftelsen med att dela ut löner och ser till att pengarna kommer dit de ska, han träffar henne också på regulär basis och ser till att hon mår bra.
Trevlig Helg!
Godisdag!
Idag är det fredag. För mig är det mer eller mindre en lag på att ha fredagsmys, tror att många tycker och känner lika. Speciellt ni med barnfamiljer. Nu kanske jag inte mernar att man måste ha just godis för att ha en extra fin känsla på fredagar, fast helst. ICA Supermarket i Järpen och Ingrid sponsrade så att vi kunde ge alla barn godis två gånger, det blir total lycka ska ni veta! Vi köpte också chokladkex. Det är lite bestyr att dela ut till alla, får man inte hjälp att göra nåt led eller se till att alla väntar tills man ger blir man nästan översprungen, men om man råkar ge till nån två gånger (vilket man gör för man får vara snabb att dela) så säger dom "nej tack jag har redan fått", ingen försökte ta två gånger. Idag är en dag som det känns att titta på bilderna, det är inte ett kollo jag vart på utan ett barnhem.
Maddame hjälper oss med ett led så att vi snabbt kan dela ut till alla, helst på en gång :)
Richmond har fått godis och chokladkex
Tjoohoo
Alla får vara med, på bilden är också en lite ovanlig syn, ett barn med blöja det händer inte varje dag.
SÖTUNGAR!!
Här skojjar Maggie och lägger sig ner i tvättbaljan :)
Kolla på den här bilden! Här kommer en tjej fram till mig och säger, "Sophie this is my favorite, and I love swedish toffe" och sen kommer det 10 till och vill säga samma sak "Mmmm, my favorite" och håller upp kexen mot mig och skrattar. Dom menar inte här att dom haft äran att äta sig igenom kexutbudet från affären (man får åka 30-40 min för att köpa dom vilket barnen i princip aldrig kommer få möjlighet till heller, finns ingen som föjer med dom och inga pengar) och att vi prickade rätt när vi valde just dessa kex. Utan dom vill bara verkligen berätta hur glada dom blir för kexen, att dom var så goda. Och kolla Peter (han som står längst fram på bilden och ler) han är så fin så nu måste jag sluta skriva innan jag blir ledsen. När jag tittar på bilderna så är det också overkligt att det är så här JÄVLA OTRÄTTVIST som det är, för kolla hur snälla och fina dom är.
Cape Cost
Fortet, eller slottet på Cape Cost ("port of no return) har jag läst i reseguiden är det fort som skippat flest slavar i hela Afrika. Svensk design (orginal i trä som sedan byggdes om) vilket jag också fick påpekat en gång.. kul. Eftersom Ghana är rikt på guld lockde detta Europa (främst) men även många infödda, man bytte till sig mahogny, kläder, filtar, kryddor, socker och siden mm. I fängelsehålorna kude 1000 personer klämmas in och dog någon fick de ligga kvar, det ska tydligen finnas bit och rivmärken kvar där än. Jag tyckte slottet var läskigt än idag med svarta fåglar som cirkulerade över. Dom såg jag bara där och ingen annanstans i Ghana.
Vy från vår hydda, fint men det var bra med kackerlackor där inne..
Hunden gillar Ingrid men gillar Ingrid hunden? :)
Fortet
Ser ni fåglarna som cirkulerar över?
Fiskebåtar
Soluppgång, jag var uppe jättetidigt för att kolla på den och för att se hur dom åkte ut med båtarna
Full rulle med att dra upp nät
Om ni är på Cape Cost, besök Baobab! Supergott och mysigt och trevlig personal. Allt är vegetariskt men (och haha) coolt, supergoda pannkakor fyllda med choklad eller frukt eller så. Smoothie och KAFFE (riktigt med mjölk vilket ni kommer ha abstinens på).
Förrätt vi tog på Baobab, vi var mätta om vi säger så...
Jag och Camilla fick inte direkt vara själva på stranden, det var nästan lite mycket...Detta är en vanlig dag på standen på Cape Cost. Det var tur att vi kunde lite Afrikanska (mest Camilla..) för barnen lät oss nästan inte gå upp så jag fick sitta tills jag var blå om läpparna och hade flätor och sand i hela huvet..
Godaste maten på hela tiden! Avocadosäsong och lyckan var total! Fruktsallad med avocado! Och Ghanas egna Alvaro, det måste man också dricka om man är där.
Camilla, Takoradi och spökhotell!
Min sista helg reste jag och Camilla mot ett ställe som heter Butre, det ligger ute vid kusten långt väster i Ghana. Min kompis som jag pluggar med här i Sverige har ett hostell vid stranden där så det var kul att hälsa på hos henne. Det var ungefär 5-6 timmars resa dit. Väl i Takordai som är största staden som ligger närmast Butre insåg vi att vi inte kommer hinna dit innan det blir mörkt så vi fick ta in en natt på hotell. Hela Takrodi kändes öde fast det var stort där, vi blev visasd ett annat hotell först. Fick guidad hjälp hela vägen fram, och en kille som bar min väska. Bjöd på taxi gjorde han också, samt såg till att vi fick Ghana-pris på rummet. Han jobbade som lärare och vi träffade han på "bussen" efter att jag ropat mer eller mindre rakt ut och frågat om det vare nån som visste ett hotell nära där vi skulle stanna.
Just det på bussen blev det bråk också, så pass att polisen fick lägga sig i 2ggr!!
Det var ett jäkla skrik om något som lät som polis och Takoradi (dit vi hade betalat för att åka) hon som satt brevid oss gestikulerade också åt vårt håll då och då vilket gav mig en känsla att vi är med i detta bråk utan att fatta vad som händer...
Vi satt helt tysta och bytte kanske två blickar, jag sa en gång till Camilla att jag tror vi är på tjejen brevid oss sida...
Det var vi, för det visade sig senare att det var för få i bussen som skulle hela vägen fram till Takoradi så dom skulle släppa av oss i Cape Cost. Men tack vare den arga tjejen så fick vi iaf byta till en mindre bil och åka vidare... Hon skrek så hon blev hes och hostade.
Vi kom fram i alla fall och blev guidade till ett hotell som skulle vara bra, det var fullt och det var sent så vi såg en skylt rakt över gatan med ett annat och tänkte- ja det blir fint. Det vi inte visste då var att det spökade där! Tro mig eller ej..
Käkade på restaurangen som låg i samma hus. Såg inte ut som det vart nån där sen -45, men maten var god och det var rent, ensamma där var vi också... haha!
Fin bild på Camilla från festen!
Jag och Camilla på svettig djungeltur
Ghanamyggbett, lovade ju uppföljning på det. Camilla sa att det var okej och nu är hennes ben jätteömma och hon måste äta antibiotika för inflamation i benen...Hon hade ca 50 myggbett på varje ben..
Spökhotellet! Var jättekonstigt rum vi fick, med korridorer, två stycken och en duch mitt i "rummet"
Spöksäng
Ren och fin inredning, mys!
Förfriskingar någon? Detta stog under en liten spetsduk på kylskåpet..
Färdkost, man köper en hel eller halv limpa med jordnötsmör eller "lilla ko-osten" ni vet och sen är det klart! En halv limpa med jordnötsmör kostar 70 GPC (1 GHS är ca 4kr så det är inte många ören för färdkost). Och vitt bröd med jordnötsmör vet ju alla ni träningsfeak är kanonkost! Man mår inte så illa på en halv limpa när man skumpar runt i dom där små bussarna :D
ps. det var inte förens sista helgen jag vågade testa fast jag sett massa andra ätit, men jag blev tuff. Var blind för dammet och tänkte inte på vart eller vem som bakat (vilken sophink man blandat degen i osv...tuff som sagt)
ps 2. lådorna med bröd bär dom på huvet och man behöver inte leta utan bara sätta sig i bilen så cirkulerar dom med lådor med bröd, tandborstar, glass, godis och vatten. Svettdukar säljer dom, och mediciner mot div. Och som sagt allt man behöver göra är att sitta och peka på det man vill ha. Smidigt ja må säga!
"Stop bugging me"
"På grund av självstädnighetsdagen har produktionen på väskorna inte kunnat starta, det är som en riktigt röd dag i Sverige. Allt är stängt och man arbetar inte. Vi får vänta tills imorgon. Någon telefon har vi inte heller än. Blir en sen middag idag, klockan är 21, brukar mest ha gått och lagt mig nu för att det har ändå inte funnits el så det är bäcksvat och vi är vaken vid 5. Ikväll har vi el! Jag har satt mig på en stol mitt i rummet framför fläkten och väntar på att nudelsoppan ska kallna. Eftersom produktionen av väskorna uteblev idag hade vi tid att gå på rundtur i byn. Atta följde oss, vi fick också se marken som Mickaelas pappa köpt där om jag förstått det rätt ska dom bygga ett hus. Vi fick se en fin del av byn med mycket grönt. Det är alls inte som nere på den gatan vi går på varje dag. Dock har husen inget jag skulle kalla standard, det finns väldigt många lerhyddor med plåttak där vi gick. Här börjar man också bygga, bygger så långt man har råd och kan sen vänta ett år eller så tills man har råd att bygga lite till. Så det var husgrunder lite överallt, eller så hade man börjat gräva för att bygga men något byggaktivitet såg vi inte.
Nu har jag ätit och gått och lagt mig, ligger i en underslaf, noga med att stoppa in myggnätet överallt så det inet ska krypa in nåt. Det låter så högt av insekterna utanför så jag får för mig att det är nåt fel med ljudet i min ipod så jag drar ut ena snäckan och kollar hela tiden...
Det har varit för mycket kryp nu! Gräshoppor, skalbaggar, flygmyor. Och tro inte att det är vanlig storlek på dom! nej mutanter är det! Insekter blandad med dinosarier. Skalbaggarna är bruna och ser slemmiga ut, sätter sig på tröjan eller i håret så fort det skymmer. Som tur är, är det bara jag som är så här rädd för djuren så det finns alltid nån som tar bort dom åt mig...
Största spindeln i min histora var på rummet ikväll, då stog jag på en stol och lös med ficklampan åt Ingrid och Johanna tills han var död och sen stog jag ett tag till.. På uti fall... Man har ju hört om spindlar som blir mos och sen kommer det 100 minispindlar ur den...
Idag var det show med trummor och dans. Jag gick med en skara barn bort mot köket och kom på att jag inte sett dom dansa så mycket än så jag frågade om jag inte kunde få se och höra lite. Här är man inte sen på att bjuda på show.
Raphael blev sjuk idag. Ingrid hittade honom på högen med smutskläder här utanför. Hon höll på att kliva på han när hon skulle borsta tänderna så han hade nog legat ett tag för då var det ju mörkt. Helt brännhet, och han hade ont i huvet. Malaria, väldigt vanligt här. Han fick ligga på golvet utanför oss (det är där man hamnar när man är sjuk så ni vet) han fick alvedon och resorb. Kex ville han ha också, lite banan mer fick vi inte i han.
Dagarna passerar på ett konstigt sätt här, tidsbegrepp har redan börjat mynna ut. Stressen över väskorna ligger på. Jag känner mig lite maktlös. Här förstår man eller bryr sig inte om begreppet "tid är pengar". Imorgon ska vi till Swedru igen, det blir lite åkande dit men det finns ju inget i byn och det är kul att åka dit en sväng medan barnen är i skolan. Hörs imorgon"
Detta var också ett inlägg från min Ghana-dagbok. Har skrollat igenom och sett att min stavning ibland inte är att leka med haha, ni får ursäkta eller ursäckta kanske om vi fortsätta på samma spår som innan :D
Kycklingfarm uppe i byn, ser ut som om dom har det bättre än kycklingarna i Sverige va?
Atta och Ingrid på tur
Atta visar oss hur byn växer
Påbörjat bygge
Helt okej utsikt från det huset kommer det bil eller hur?
Vy över byn
Här kan man sova om man vill vara ifred eller ligga om man är sjuk. Det är Zoe på bilden, hon är inte sjuk hon sover efter ett ge- mig- ballonger- jag -vet- att- du- har-skrikanfall...
T.I.G
Jag bodde med supertrevliga volontärer på barnhemmet. Dels har jag ju skrivit om Johanna och Camilla dom har just kommit hem till verkligheten. Sen kom Linus från Skåne som är kvar där nu och Caisa, båda ska vara där länge. Ni har kanske hört uttrycket T.I.A (This is Africa), det gjorde vi om till T.I.G (This is Ghana) och skojade mycket om det, som när någon gick förbi och bar en kniv på huvet eller när man fick ta fram tålamodet och vänta i timmar, eller när internet aldrig funkade, när vi skrattade åt att Linus fick kliva upp på morgonen och hugga sten osv. Ni kan följa Linus resa i Ghana och på barnhemmet här http://jagskullealdrighaen.blogg.se/
Han hade en råtta som bodde inne på hans rum. Eller har, jag vet inte om det är kvar...
Jag hade spindlar i sängen, och det är vanligt att ormar tittar in. Var en jätteråtta (fast afrika smal) inne på toaletten och myste också tydligen, tack och lov slapp jag se den! Den höll till i tunnan för toapapper, mys! Men jag blev besparad den informationen tills jag kom hem, Ingrid trodde inte jag skulle klara av att veta om det. Fast spindlarna var värre, jag stog på solar flera gången med paniken i halsen och skrek. Kackerlackor jadå, stora är dom! Skalbaggar i alla färger, myror. Och jag som blivit lovad att det inte skulle gå djur i min säng, Elina kanske syftade på katter och hundar, det hade jag inga i sängen... :D
Det jag saknar mest nu när jag är hemma är också det, att i Ghana blir saker som dom blir. Det är inte så lönt att planera eller oroa sig i förväg, det är mycket snack om "carpe diem och stressa av" här i Sverige men i Ghana lever man efter det.
Ama Camilla tar en tupplur i väntan på att bli flätad.
Teknik till salu!
Caisa och Camilla i Kokrobite
Linus ska hjälpa Camilla att spika upp sitt myggnät, till hammare hade han Camillas lilla hårborste med nalle puh, det gick sådär. Camilla får ta en grav antibiotika kur väl tillbaka i Norge nu för alla myggbett har gett henne infektion i benen så hon haltar... Jag har en bild på hennes myggbett, ska fråga om jag får visa dom här för Ghanamyggbett är inte att leka med (På bilden, skrattanfall..)
Prinsessan
Zoe är 5 år och otroligt smart. Hon pratar jättebra engelska och nu lite svenska :)
Hon är jättebestämd och får oftast som hon vill, annars skriker hon. Hon har ett speciellt argskrik så man hör henne på lågt håll om det är så att nån gått emot hennes vilja. Charmig, vacker och speciell. Hon har också en kronisk blodsjukdom som gör att hon har väldigt ont ibland. Det kom sig som av en slump att jag döpte om henne till princess, första dagen ville alla att jag skulle säga deras namn, dels är jag dålig på namn och dels var det så mycket nya intryck att ta in så jag skojade lite och sa du heter flower och du heter star och strawberry och du är princess och pekade på Zoe. Efter det lystrade hon inte på något annat, men vad rätt jag hade, kolla på länken får ni se :)
Film på när väskorna tillverkas!
Klicka på länken för att se när Millicent Binney handsyr väskorna. Det gör hon på baksidan av sitt hus, utomhus, utan el på en liten träpall. 140 väskor sydde hon så, vevar med ena handen och styr tyget med den andra.
Självständighetsdagen
Den 6 Mars firar Ghana självständighetsdag, vilket var kul att vi fick vara med på. Stämmningen kan man likna med nationaldagsfirnade som jag hade i skolan och lite till.
Ghana är en republik i Västafrika som gränsar till Elfenbenskusten i väst, Burkina Faso i norr, Togo i öst och Guineabukten i syd. Under tidig kolonialtid utgjordes det som i dag är Ghana av ett antal olika kungadömen, många tillhörande folkslaget fante längs kusten i inlandet. Byteshandeln med europeiska stater var mycket bra efter kontakt med portugiserna på 1400-talet och år 1874 etablerade britterna kronkolonin Guldkusten (jag har vart på fortet där flest slavar skippats från hela Afrika men det kan bli ett annat inlägg..)
Ghana var en av de första afrikanska staterna att uppnå självständighet, år 1957.
Från 1957 var landet en självständig stat i Samväldet och 1960 blev det en republik, med Kwame Nkrumah som första president. Vid självständigheten ansågs Ghana som ett av de mest välmående länderna i Afrika, men ekonomiskt vanstyre och sjunkande kakaopriser på världsmarknaden har undergrävt landets ekonomi. Med undantag för perioden 1979–1981 hade landet ett militärt styre mellan 1972 och 1992, då den tidigare militärledaren Jerry Rawlings valdes till president.
Militären hade även makten 1966–1969 (ta infon med en nypa salt den är mest från: Wikipedia).
På skolan hade man förberett med att träna på att marchera, och alla skulle ha vita strumpor och helst svarta skor (Johanna fick rycka ut med sin plånbok igen). Jag och Ingrid hade passande nog också med oss en hel påse med skor, där några var svarta och det blev nästan bråk om dom. Skolan och eleverna var jättestolta över att få vara med och marchera då man mötte upp andra skolor från runt om så det var viktigt att se representativa ut (alltid i Ghana hur fattig man än är, man får inte slå sig ner på trottoarkanten ens om man väntar på bussen och det tar en timme och benen går av, då blir man uppdragen för det är bara uteliggare som sitter på gatan, marken exempelvis). Marchen gick till en närliggande park där det var upställning och massa barn och det var popcorn och sockerrör man tuggar på och sådär, lite fest. När jag stog i publiken och kollade på när "våra" barn showade blev jag spottad på av en äldre kvinna, hon sa något som man får anta var rätt fula ord och tyckte nog inte att en vit kvinna hörde hemma i hennes publik (jag får väl förstå det då det är svensk design på fortet som fraktat mest slavar, det ligger på cape cost).
Här möts skolorna upp i byn
Skolflaggan
March!
Publik
Camilla gosar lite
Ingrid och utklädda poliser, dom ville att vi skulle dansa med dom
Uppställning
Publik
Hajk
Hej!
Jag har skrivit en del inlägg från min dagbok som jag skrev i varje dag, när jag skriver det här ser jag det framför mig. Kul att ni vill följa!
Tänkte visa lite bilder från en kväll när jag hade spring i benen och ville hitta på nåt, då tog några av de större killarna med mig på en promenix genom floden. En riktig Afrikahajk. Jag fick förstaklassig guidning och dom höll i mig för att jag inte skulle ramla "put you leg here, and here" och så pekade dom vart jag skulle gå. Det var starka strömmar underifrån, jag ser lite onödigt skraj ut på vissa bilder för det är inte så djupt vatten men jättevassa stenar, hade ingen lust att skära upp foten och ha ett jättesår som flugorna kunde mumsa på resten av resan. På tal om mina fötter, dom kunde jag nästan inte gå på första veckan, fick en del knepiga biverkingar av malaria medicinen och bland annat jättetjocka fötter, alltså dom var större än skorna. Johanna hade lånat ut sin sytemkamera och mobil på vägen för dokumentering, modigt :)
"Put your leg here, Miss put your leg here", som jag sa förstaklassigt och återigen är en 10-åring mer skillad än mig :D
Ser ni dom hjärtformade bladen?
Fin bild på Johanna när vi var hemma igen. Hon bodde där i 6-månader.
" A goat in the back"
"Vart ska jag börja?
Vi åkte en "snabbis" in till Swedru för att kanske äntligen lyckas aktivera sim-kortet till telefonen och för att köpa kakor till lördag. Ingrid hade mått dåligt under natten så hon var tveksam om hon skulle med eller inte men kände sig bättre under dagen och hänkade på. På vägen in krockade throw throw:en, eller krockade det blev påkörd! Där jag satt och det fanns ingen dörr där och jag satt på en sån där stol som man fäller upp och ner, flög över hon som jag satt brevid och slog benet liet i nån metallgrej i stolen framför. Fick ett minimalt blåmärke men karade mig annars bra. Hur det nu gick till? Bilen blev lite halvmos.
Vi stannade till på det vanliga stället för dagens snickers och cola (när jag skriver detta vill jag spy av sockerchok!), mycket viktigt att få i sig den "pizzan" man håller minst en dag på all den enegi som den ger! Ingrid fick därimot inte njuta av dagens kaloriintag för jag såg henne snabbt och metodiskt leta en utväg ut ur "butiken" och hitta en kartong och kaskadspy. Det står två killar i 20-års ålders och glor, går massa förbi på gatan. Dom märker inte så mycket. Hon får ta en taxi hem. Vi gör det vi ska, går på marknad för det är torsdag. Kollar på tyger men det är lönlöst att stå i hettan och pruta på tug till väskorna, det är över dubbelt så dyrt fast man får ner till halva priset. På marknaden blir jag nypt i rumpan, av en kvinna. Imorse kom Mowli och höll i en tupp och skrämde mig. Efter att jag och två andra tjejer som är från Kiruna gått som små kycklingar bakom Johanna på markanden och genom stan sätter vi oss i den lilla bussen som ska ta oss hem (till historien hör att den ena kycklingen var mer skraj än den andra att vara utanför stängslet på barnhemmet). Jag ser att Johanna tittar sig omkring och tar ett djupt andetag, tänker inte så mycket på det. Det kan vara lukten som får henne att göra så, eller värmen, eller ljudnivån, eller så har hon också fått spysjukan..så säger hon (på finlandssvenska också)
-Okej, ingen panik, ingen behöver bli rädd men det ligger en get i luckan bakom oss.
Hej då"
Johanna flätar hår, så skönt att man somnar :)
Samma dag i Swedru
Här hade jag och Indrig vart på banken
Finisar!
Någon som vill köpa en tv på den här butiken?
Samma dag, här byter man bil i NKwanta (en kant, en kata NKwanka ni vet)
